Nu när man ska skriva om någon i släkten så väljer jag att skriva om min minsta lillebror, Vincent.

Han är en helt underbar unge som jag älskar så sjuktligt mycket. Han har bara funnits här hos oss i snart tre år och jag undrar hur vi klarade oss utan honom förut. Skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom nu. Han betyder så mycket för mig. Han är storasysters lilla prins!

 

Han får en att skratta så man får ont i magen, han gör så roliga grejer och så mycket bus man bara kan i den åldern. Men ibland blir man riktigt galen på honom även fast de bara håller i några minuter för sen när man får en kram eller en puss så smälter man och man kan inte längre vara arg eller sur. Han vet precis hur han ska göra för att charma mig och för att jag ska skämma bort honom.

 

Det bästa av allt är ju ändå när han kommer in på morgonen och kryper upp i sängen och väcker en med en blöt puss och en kram och straxt efter har man e leksaksbil i ansiktet och ska bara leka på engång. Men det gör inget, den där kärleken han ger väger upp alla bilar man fått i huvudet och den där timmen man fortfarande kunde ha sovit. Han är mysig han mitt lilla hjärta och jag skulle kunna skriva sjukt mycket mer men avrundar här.

 

Tror ni förstått att jag aldrig skulle kunna leva utan han! Han är en av dem viktigaste i mitt liv.